Att bedja med Sion för ögonen, 03

¨
Läsning: Ps 2, Jes 2:1-5

Sion låter oss definiera verkligheten. Sion förser oss med kategorier. Sion är en stad med starka murar, dess gränser är dragna av evighet och dess beskydd är Herren, härskarornas Gud. Sion representerar alla dessa ting som i särskild grad tillhör Gud. Därför utgör Sion ett skilje, vilket inte lämnar något orört och som orsakar kontrovers.

Slutsumman, slutgiltigheten, fullbordandet av Herrens verk finner sin representation i detta namn, i dess gemenskap av män och kvinnor, i detta starka fäste. Och denna stad är för evigt grundad som en tillflykt för var och en som har förlorat förtroendet för jordiskt mannamod och skryt. Denna stad definierar verkligheten.

Staden Sion konstituerar hållbar gemenskap och ger trygg identitet. Så försöker varje stad göra efter sin regel och kraft. Denna stad, Sion, är ett folk som låtit sig föras till ro i Jesu Kristi fullbordade verk. Sion kommer i sanning ner från Himlen. Ett enda sätt finns för att i någon mån fånga dess väsen, ett enda sätt – att bedja om dess ankomst. Bedjande män och kvinnor bereder dess ingång bland människor, bön ordnar dess inbrytande över människors städer. Sion är en enkel prästsammankomst, ett samverkande för tjänandet skull. Allt folk, alla dessa nationer är välkomna, och därjämte, bestämda att vandra i dess ljus.

Sion är sätet för Guds allmakt. Ändtidens drama inkluderar en tidssekvens under vilken följande utsaga når sin fullbordan: ”Många folk ska gå iväg och säga: ’Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.’ Ty lag skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.”

Sion står för rätt och rättfärdighet. Dess etablerande innebär kontrovers såväl som ett rättvist styre. Men Sion ber att Livets Andes lag ska aktas gällande. Dess väktare och präster väntar efter gryningen. De kanske rent av påskyndar den genom detta särskilda seende och detta hopp, vilket också föder mycken bön.

Denna stad är i sig själv lag. Den står där som vägvisare i ett dystert, törstigt landskap. Den har rests där som ett orubbligt fäste mitt i laglöst och väglöst land. Dess murar är ogenomträngliga därför att Gud själv har murat dem. Denna stad står omstridd därför att Gud har valt den till boningsort. Sion tillhör Herren, han har gjort sitt val. Dess existens provocerar alla städer, med dess herrar och myndige män, till vrede och raseri. Den är en smekande reflex av Guds nåd och barmhärtighet. Denna stad låter var man vara påmind om denne korsfäste Gud.

Sion – en gudsfolkets sammankomst för att tillbe och jubla inför Levande Gud. Sion – Guds hus. Sion – ett bönens hus för alla folk och folkslag. Sion är allt detta genom vilket Herrens välde kommer till uttryck. Sion representerar alla dessa ting som i särskild grad tillhör Gud. Från detta Himlens boställe på jord, där bönefolket ber sitt ’såsom i Himlen, så ock på jord’, från denna himmelska position kommer Livets Andes lag att göra sig gällande.

I Sion hämtar man lärdom, i Sion mognar man som andlig människa. Bönehuset är en utbildningsort. Det styrs av Himlen för att ordet om frälsning ska nå full genomslagskraft. Det konfronterar okunnigheten. Förebedjaren växer till i visdom allteftersom han ber. Den stad som har många bedjare har anledning att glädjas därför att den kommer att tilldelas insikt om Guds frälsnings väg.

Bönehuset blir till en utmaning mitt i vidskepelsen och tanklösheten. Den stormodige kommer på skam i dess närhet. Sion ser till att samvetets röst får förnyad styrka. Den himmelska staden erbjuder Guds vila, men tillåter inte bekvämligheten och likgiltigheten något utrymme. Bönehuset talar tydligt om det gudomliga utväljandet – den fromme kan göra sin röst hörd. Detta hus säger sitt om Himlens stillsamma ordning, det uppenbarar Himlens rätt, det uppenbarar en rätt som är korsmärkt, en rätt som är ödmjuk.

Sion står fast, varmt och vänligt mitt bland de högmodiga. Denna stad är en bedjande skara, ett folk samlat och format till hans namns ära inför varje annat folk. Denna stad, Sion, är ett folk som låtit sig föras till ro i Jesu Kristi fullbordade verk. Sion låter oss definiera verkligheten.

Låt oss be om Sions verklighet utgestaltad bland oss.
Låt os be om dess verklighet uttryckt mitt inför alla dessa städer.

Lars Widerberg