Att bedja med Sion för ögonen, 02

¨

Läsning: Ps 10:17, Jes 14:32, Ef 3:10

Vad var det som förde dig till Sion? Vad var det som ledde dig att ta denna andra väg? Hur formulerades de ting som skaffade din uppmärksamhet och manade dig att söka efter detta Sion som är så annorlunda? Varför beslöt du dig för att försöka färden upp på Herrens berg?
Vad var det som fick dig att lämna det invanda, allt detta som du hörde hemma i? Varför blev du pilgrim, varför lämnade du ditt hem, varför bröt du upp från det som gav dig trygghet? Varför gav du upp allt detta för att påbörja den långa vandringen till den stad som profeter och helgon drömmer om och talar om, den stad som grundats mitt i det ljus vilket ingen människa kan genomtränga?

”Vad skall man då svara det främmande folkets sändebud? Jo, att det är HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk där har sin tillflykt.”
Detta är det svar som profeten ger på dessa frågor. Detta är det vittnesbörd som pilgrimen och profeten bär med sig under vandringen. Det är Gud som har grundat Sion, det står där fast och orubbligt som en tillflykt för den betryckte, för det hjärta som gjorts saktmodigt i all bedrövelse, för det hjärta som sårats av och skiljts från alla dessa andra riken och städer med dess furstar och dess mörker. Sion står där som demonstration av ett annorlunda rike, ett förklarande uppvisande av Guds visdom. Dessa innevånare i Sion, dessa pilgrimer har förts samman till att markera och föra fram Guds mångfaldiga visdom.

”De ödmjukas trängtan hör du, Herre; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt.”
Tårar har röst vilken bär och tränger igenom dissonanserna från de ogudaktigas skamlösa övningar. Tåreflöden är distinkt definierad bön. Sådana tårar samlas i heliga kärl av himlens tjänareskara. Dessa ädelstenar listas bland de mest värdefulla skatter som står att finna i Guds åker. De representerar utsagor rörande tillståndet bland människors barn och de bär ett budskap som aldrig avvisas i Guds rådsluts kamrar. Tårar är bön i vätskeform. Ps 6:8.

Saktmod och ödmjukhet har sin egen röst. Den gör sig hörd på samma sätt som tårarnas röst. De ödmjukas längtan når Faderns öron som fullödig bön, som ord med bästa precision och vältalighet. Saktmod är bön. Ödmjukhet är förbön.
Människor måste genomgå den mest minutiösa förberedelse för att kunna bli en förebedjare. Gud bereder dig för saktmod och ödmjukhet. Allt detta är något av hans eget sinnelag sådant det kommer till uttryck genom korset. Detta stilla väsen öppnar för Guds Andes verk. Detta stilla väsen är redan det ett resultat av Andes verk. I denna stillhet stämmer människans nöd och Guds bönesvar möte. Ödmjukheten finner sitt svar. Denna stillhet är allaredan ett bönesvar.

Vad har vi förts till genom vår ankomst till Sion? Gud har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. Kol 1:13. Vi har förts till Sion, förts samman i Guds hus, för att formas till en utgestaltning av en annorlunda visdom, en visdom som inte kan omfattas av alla dessa riken och dess undersåtar.
Vi har förts samman i Sion, som Guds hushåll, för att bedja denna skillnad. Vi har ställts åt sidan för Sions räkning, för att beredas till vara ett folk för hans rådslut. Ni har kommit till Sion för Guds visdoms uttryck i ömsesidigt saktmod.

”Säg till Sion: ’Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.’” Matt 21:5.
Saktmod och ödmjukhet är huvudbeståndsdelar i denna andra verklighet, Himlens verklighet. Att bedja om rikets ankomst är att öppna sig för och låta sig formas av denna oöverbryggeliga skillnad. Saktmodet tillhör den verklighet som har sin källa i Sion. Dess röst når bortom himlarymder och stjärnevärldar, den når innanför förlåten. Dess röst når Sions tron. Dess röst når den styrande Konungen, konungarnas Konung.
Låt oss be om kunnighet i att hantera tårarnas språk.
Låt oss be om duglighet till att vistas och verka tillsammans i saktmod inför tronen.
Låt oss be om denna dygd, denna förmåga nedlagd i våra hjärtan vilken i sig själv representerar och presenterar varje annat böneobjekt.

Lars Widerberg